Det här med att skriva. Jag gillar att skriva. Har alltid gjort det. Men mitt skrivande har förändrats genom åren. Precis som många andra så började det självklart med att skriva olika berättelser – ungefär som för alla andra när man lär sig att skriva. Men för mig fortsate det. Jag började skriva sångtexter. Redan i tredjeklass hade vi vårt första band: Kung Kruka. En fantasifull instrumentering – jag på trummor, Mattias på piano och Daniel på gitarr. Till saken hör att Daniel inte spelade gitarr utan han skötte bandspelaren som vi spelade in våra demos på. Och spelade på en sträng på gitarren. Samma sträng oavsett vilken av våra tre låtar som vi körde. Och tryckte på Rec på bandaren. Texterna? Well – vi var nio och punkare. Anti-kärnkraft var väl av någon udda anledning det som var genomgående i låtarna. Bandet utvecklades efterhand (Daniel slutade när vi försökte få honom att spela på fler strängar) och jag fortsatte skriva texter. När jag lärde mig spela piano började jag också skriva andra låtar – mer olycklig kärlek. Och i den svängen började jag också bli sådär kulturellt svår och svartrockare. Fleur de mal, Sartre och sånt. Självklart började jag skriva poesi. Fick en bok av en tjej som jag var kär i (hon var självklart inte kär i mig) och där började en lång väg in i poesin. Från början sådär tonårigt patetiskt men framåt gymnasietiden hade jag börjat att dels läsa mycket bra poesi och även skriva på ett annat sätt. Framförallt var mötet med Majakoviskij och de ryska futuristerna omvälvande. Eller kanske mötet med futuristerna var väl mer upplysande men mötet med Volodja var pur kärlek. Precis som mötet med Lundells lyrik. Jag tillhör de få som äger hans lyrikböcker. Så det där blev, tillsammans med en förkärlek för Eva Dahlgrens sånger, till en influensmix som efter ett tag innebar att jag blev publicerad både i en svensk lyrikantologi och i en amerikansk (!). Under den här tiden började jag också att skriva krönikor för lokaltidningen. Min första – som handlade om hur olika gymnasielinjer väljer sina väskor – blev en stor succé. Teknisterna satte ett pris på mitt huvud. Studietiden sen då? Då började det akademiska skrivandet ta över mer och mer – och poesin, fantasin, novellerna blev utputtade mer och mer. Jag skrev fortfarande låtar men jag hade samtidigt börjat att göra tidningar. Vilket innebar att jag började skriva mycket såna texter. Två år av min studietid ägnade jag åt att göra tidning på nationen. Det fanns inte så mycket tid att skriva annat än det – och saker för studierna: det där som jag hade vid sidan av nationslivet :). Jag fick sen Internet. Och började redan 1996 att reloada och skriva krönikor som jag la upp på min första hemsida. Samtidigt började jag mer och mer förbereda mig för prästeriet – och en viktig del av det är att skriva predikningar och andra tal. Det är ett annorlunda sätt att skriva – man skriver ett manus snarare än en text. Samtidigt började BBS-erna dyka upp och First Class hade en sorts funktionalitet för dagboksskrivande. Plus att diskussionsinlägg tenderade att bli smärre uppsatser eftersom man skrev dem nedkopplad och sedan skickade upp dem alla på en gång – in the holy name of telefonräkning. Det blev också mycket av det man skrev när jag började jobba som präst. Begravningstal, doptal och predikningar. Sen kom Lunarstorm. Och Quicksilver. Det roligaste var kanske att skriva de långa texterna. Sen kom bloggen. Min första blogg startades nästan momentant med att jag blev sjukskriven. Den var inte så kul. Samtidigt startade jag mängder med andra bloggar – för jag insåg att stöket med reloadingen var över. Bloggandet innebar att jag inte behövde (åtminstone inte på Blogger-tiden) fundera över en massa tekniska saker utan jag kunde helt enkelt bara skriva. Det gjorde jag. Så jag startade föregångaren till Researcher.se på Blogger, och genom närvaron på Bold (ännu ett forum) så blev jag sugen på att dra det helt live. Vilket jag gjorde. Bloggandet blev en daglig rutin. 2005 insåg jag att fler och fler började blogga om en massa saker som jag ville skriva om men som inte fungerade på Researcher. Så jag startade Deepedition. Innan dess hade jag insett att skrivandet var min grej. Jag drog iväg till reklambranschen, utbildade mig till copywriter – och sen blev det mer planning. Så är vi någonstans där man står idag. Mängder med ord man skriver, statusuppdaterar och twittrar varje dag. Jag skriver. Jag skriver för att finnas. Jag skriver för att jag finns. Jag skriver för att det är mitt bästa sätt att berätta en historia, att driva en argumentation, att skapa en bubbla av existens för mig själv.
Varför skriver ni?
Post #039 i #blogg100
